Idag är sista dagen innan det kära efterlängtade höstlovet drar igång. Är överlycklig! Mina planer är att umgås med kompisar och sakna K som ska iväg till London i tre nätter (nej då, jag är inte alls avndsjuk) Jag vill också resa bort. Har bara varit utomlands "på riktigt" en gång tidigare och då räknar jag inte med Norge och Finland osv.
Om jag skulle ha tillräckligt med pengar skulle jag resa till USA. Det är min dröm; att bo i USA. Fyfan vad härligt! Tänk att bo i centrum av Manhattan och ha nära till allting: shopping, nöjen, caféer, restauranger, ja allt. Måste, måste måste börja spara pengarna. Jag vet att jag har sagt ordet "spara" väldigt mycket den senaste tiden, men det är bara för att jag måste rycka upp mig och verkligen göra det. I want my dreams to come true. Om jag skulle bo i New York skulle jag försörja mig som en berömd sångerska, jag älskar att sjunga och jag gör det överallt hemma hela tiden, i duschen, vid datorn, när jag städar, när jag lagar mat osv. Ja, fast inte inför publik, det vågar jag inte. Fegis, haha.

  

En annan plats jag vill åka till är Kapstaden. Jag, K och F pratade för något år sen om att åka dit tillsammans, men det blev aldrig riktigt av och det tycker jag var synd. Vi hade till och med börjat kolla upp vad man kunde gör där och jag såg verkligen fram emot det.
När jag tänker på Kapstaden får jag en bild av att jag går barfota i sanden längs stranden en vacker och varm sommarkväll när solen är på väg ner över horisonten. Man ser hur vattnet blänker av solens sista strålar och man hör ljudet av vågor som kommer in. Swusch, swusch. När solen har gått ner känner man vinden i sitt utsläppta hår samtidigt som värmen fortfarande är kvar i luften. Till slut blir det för mörkt för att vara ute och då åker man istället till något mysigt café och tar något gott att dricka och äta. Låter det inte underbart? 
Men min bild av denna underbara stad skulle inte vara komplett utan K, den enda vän som jag litar på till 100% och som är en underbar människa! Åh, vad jag vill dit nu med det samma! Kan man inte bara packa sin väska, skita i allt och bara åka. Det skulle vara en upplevelse att minnas hela livet!

   



Även fast jag kanske inte kommer bli den där jätteberömda sångerskan som bor i Manhattan är det alltid viktigt att ha drömmar och mål i livet. Det är dem som får oss att fortsätta kämpa. Dem får i alla fall mig att kämpa. Resan till sitt mål må vara lång och hård, men när man väl når dit var allt man offrade så värt det! Så tro att dina drömar kan slå in, för vem vet om dem kanske finns bakom nästa husknut.
Men nu är det dags att sova. Puss och go natt.